Traditionell fettsugning

Fettsugning eller liposkulptur

kirurgen injicerar koksaltlösning

Kirurgen injicerar koksaltlösning vid fettsugning

Fettsugning är en plastikkirurgisk operationsmetod som används för att avlägsna lokala ansamlingar av fett på kroppen.

Ingreppet görs vanligen då områden med fettdepåer påverkas mycket litet av en allmän viktnedgång. Typiskt är yttersidan på låren hos kvinnor och buken hos män. Det kan även finnas ärftliga orsaker att fett ansamlas exempelvis under hakan trots att man är normalviktig i övrigt. Det skall understrykas att fettsugning inte är en viktminskningsmetod eller alternativ till bantning utan skall ses som ett komplement till generella viktminskningsmetoder.

Ingreppet innebär att fettcellerna i området förstörs mekaniskt och sugs ut med undertryck. Destruktionen av fettcellerna kan underlättas genom att kirurgen injicerar koksaltlösning blandat med lokalbedövning eller använder ultraljud innan själva sugningen påbörjas. I och med att fettcellerna förstörs blir resultatet bestående under lång tid.

Det utförs under narkos, lokalbedövning eller ryggbedövning beroende på vilket och hur stort område som skall behandlas samt hur mycket fett som skall avlägsnas. Efter operationen är området ofta missfärgat under ett par veckor. För att få ett bra resultat skall man under några veckor efter fettsugningen komprimera området som behandlats exempelvis med hjälp av speciella åtsittande plagg. Det kan till exempel röra sig om gördel efter sugning av magen eller cykelbyxor om det är låren som behandlats.

Kort historik

Fettsugning, eller liposculptur som det även heter, började utföras under 1970-talet. I början användes ett mycket enkel metod där plastikkirurgen stack in ett ihåligt metallrör kopplat till en vakuumsug i fettlagret under huden. När metallröret befann sig alldeles vid fettlagret slog plastikkirurgen sönder fettstrukturerna genom att föra metallröret fram och tillbaka. Fettcellerna lossnade då och kunde sedan sugas ut.

Denna metod hade som en stor nackdel att när kirurgen förde metallröret fram och tillbaks, var det svårt att inte kapa av ett relativt stort antal av de blodkärl som fanns i fettlagret. Detta orsakade en hel del blödning vilket i sin tur ledde till svullnad, blåmärken, blod- och vätskeförluster, något som gjorde att återhämtningen för patienten var jobbig med en hel del smärta och svullnad. Det var även svårt för kirurgen att avgöra hur mycket fett som avlägsnats vilket ökade risken för ojämnheter. Som tur är har tekniken förfinats en hel del sedan dess.

Komplikationer

Risken för komplikationer till följd av en operation ökar i förhållande till antalet områden som behandlas på en och samma gång samt mängden fett som avlägsnas.

Kombinationen av ovanstående faktorer ökar sekventiellt risken för infektion, förlängd läkeprocess, bildande av fett- eller blodproppar (som kan vandra till lungorna och orsaka dödsfall i värsta fall), omfattande vätskebrist som i sin tur kan leda till chock, vätskeansamling som måste dräneras ut, brännskador till följd av friktion, skador på huden, nerver eller inre organ och överreaktioner på mediciner.

Ärren som uppkommer på de platser där sonden förs in i kroppen är små och läggs på ett diskret sätt. Det är dock inte ovanligt att dessa ärr inte blir helt perfekta. Huden kan bli ojämn, asymmetrisk och i vissa fall slapp. Det senare är mer vanligt förekommande hos äldre patienter. Känselbortfall och pigmentförändringar förekommer. I vissa fall behöver ovanstående bieffekter korrigeras genom ytterligare kirurgiska ingrepp.